Har legat pall i nästan en vecka och funderingarna har gått av och an medans ångesten har klamrat sig fast i mitt hjärta, men jag har kommit på att jag jämt överlever alla påhopp och det kanske beror på att man gått den hårda skolan i livet.
Har ju alltid klarat mig själv sedan jag var liten och jag tycker faktiskt att jag lyckats väl med livet utan att ha trillat dit i sumpträsket. Det är jag mäkta stolt över!!
Nu ska jag inte ta mer skit och den där "dumma" snällheten är som bortblåst. Nu ska jag tänka på mig SJÄLV utan att för den saken bli elak för det kan jag aldrig bli.
Har gjort en jättegod kycklinggryta och är det ingen som vill ha så får jag välan äta själv ha ha, nja Pippis och sonen äter nog .........
Imorgon om det är fint väder ska jag nog ta ut min rosa cykel och bika iväg någonstans, med kaffekorgen därbak eller också blir det en härlig dag hos sonen i skogen..........
Hur är det den går den där biten? You shall always look at the bright side of life....trallallalla........
Förresten vet ni något konstigt som hände? Stolla min katt kom in med en fågel och jag sa till henne att nä du så får du inte göra och jag släppte ut den genom fönstret och tänk det var då jag blev på ett mycket bättre humör. Var det en skyddsängel som jag släppte ut eller min ångest?
Kram nu alla, ha en go fredagskväll! Mumin
Mmmmm klart det var en liten ängel...och du är en ängel.
Stoor kram