Sen växte dem upp och då förvandlades curlingmamman till en helikopter, som snurrar fortfarande över deras huvuden med goda råd, och gör sig redo att lyfta från sin platta så fort dem behöver en.
Är det bra eller dåligt tro? Lär sig den där skäggige herrn och den snart 30 åriga damen att fullt ut klara sig själva? Tycker dem att helikoptern vakar över dem jämt och ser den som en plåga? Nä jag tror faktiskt inte det.
Ibland kan Pippis säga "Nu får du banne mig sluta att oroa dig och tjöta på dem" Du kväver ju dem!!
Men gör jag det? Kanske......eller kanske inte......för när det väl gäller då vet dem att morsan ställer upp i ur och skur. Dem vet att hos mig får dem kloka svar ( fastän ibland så tycker dem jag är knasig) men med min livserfarenhet brukar jag ha rätt och det är det dem vet, fast dem skulle aldrig erkänna det.
Nu har det i alla fall gått bra för mina barn här i livet och kanske skulle man ta åt sig lite grann bara av det, eller?
Ja ja helikoptern snurrar fortfarande.......... och det tills vingarna brister..........
Åh, Mumin, jag tycker Du beskriver allt både vackert känslosamtoch komiskt! Jag är övertygad om att barnen sätter värde på Dina omsorger och överser med att Du är lite över-orolig. Det gör min unge! Kram på Dig supermamma!