Väl hemma svettig till tusen gick jag och duscha och gjorde en brakmiddag och sen var det Melodifestivalen från mitt älskade Kiruna..... det var med tårar i ögonen jag satt och såg på " min stad". Väninnan som var med mig uppe i Jukkasjärvi ringde efteråt och sa "Såg du???? Jag vill dit igen" Jag sa" Vi åker i morgon".........men det är väl bara en dröm..........Min väninna som jag kan prata förtroligt med ringde idag och jag sa till henne att jag vet inte vad som hänt sedan jag var uppe där i "tassemarekerna" men jag längtar varje dag till de otroliga härliga människorna utan divalater och det kravlösa som var däruppe.
Ja ja åter till ordningen. Nu har jag ju Pippis som jag älskar över allt annat och mina rara barn och lilla Stolla och Enya och ett barnbarn på väg.......ge dig Mumin.....man kan inte få allt......men när man inte har haft något liv utan det börjat vid 53 års hur ställer man sig då?? Är man som en tonåring då som längtar efter hur sitt liv ska formas?? Ja jag vet inte..........men drömma kan man väl få göra?
Kram och ha en god natt på er!! Låt stjärnorna lysa över era huvuden i natt go vänner!!:))
Jag kan inte låta bli............
Snart är det sommar och då ska jag visa er Västkusten......ha tålamod:))
nåå kändes Pippis som is i natt haha??
Klart man får drömma, det lever man ju av många gånger.
Ni kanske kan flytta..fast då får du ju inte träffa barnbarnet så ofta.
Och det är långt till Kiruna, och tror du att du skulle gilla det ständiga mörkret på vintern?
Hade gärna velat se dig när du dansade..det låter kul!
Kram på dig